... att julen närmar sig den yttre världen.

Jag vet inte hur det känns. Jag har inte kännt något förutom narrande hunger och självsprickorna spricka över hela kroppen på mig sedan det vart -36 grader ute.

Medan jule-känslan värmer hus och hem utanför Lilla Polen så lyser maten med sin frånvaro här. Åter igen lockar jag civilitationen med nödrop och sympati såhär i slutet av December. Lämna era torra vörtkanter vid e14 korsningen!! Jag kommer stå där, ni känner igen mig på de bruna (för stora) löständerna jag fått låna av farmor. Hon gav mig dom i gåva nu när jag ska ut och leta fästman på industriområdet, brevid dasset.

Jag kommer stå där, oavsett väder, med mitt knyte utav finaste filt, fastsatt på en orange vägpinne som har varit uppsatt som varning "här tar allmänn väg slut" utanför ros kom-radio och stridsmaskiner.

Min största önskan i jul är att radonet tar över mer utav kåken vi bor i så vi får lite varmare såhär kring jul. Vindarna blåser rakt igenom lyan och tar med sig askan utifrån in. Det är så svårt att se något när man har sot fulla ögonen. Men jag och mina syskon brukar gnussa det under näsan och sedan leka Hitler så lite kul får vi ut av det också.

OM, jag varken begär eller hoppas MEN OM någon godhjärtad själ där ute kan skaffa mig ett visum så skulle jag bli överlycklig. Jag vill så gärna se världen utanför Lilla Polen. Tåget kan man inte ta härifrån om man inte har returbiljett och det har jag inte råd med. Det enda jag äger är en schilling och en trebent självlysande höna som värper granater. Henne får man inte mycket för.

För att kunna lämna lilla P måste man ligga i karantän och det skulle bli så änglisgt och tomt i sex månader men på ett VISUM så "går någon i god" för att jag är hel och ren. Tänk över detta och rannsaka er själva.

Jag skulle kunna jobba hos er för det.

Eftersom vi konternueligt strålas i Lilla P så ligger vår kroppstempratur runt ca 49 - 54 grader celsius (beroende på kroppsvikt) så jag kan knäcka extra som kamin, varmhållningsugn eller dyligt.

Jag kan värma skor eller rent utav lägga mig på vinrutor till bilar för att ni ska slippa skrapa frost från dem.

Så vad sägs,  sett ur mitt perspektiv så är detta en win/win situation.

Ni kan väl höra av er?

Till centralradiostationen är det ...  .   .   ... .  . .   .    . .. .  .

Det kan ta några dagar innan jag återkommer eftersom stationen ligger på andra sidan bygden och askan ligger som en mur över hela byn.

Jag skulle aldrig svika er!

Om vi mot förmodan inte skulle höras INNAN julen passerat så ses vi! Jag står vid korsningen från juldagen till trettondagen och inväntar söndergnagna grisfötter och andra halvätna delikatesser.

Må Stormstyrkan stå på er sida!

- Elin, Lilla Polen.

Glöm inte att lämna kommentarer, ovanför inlägget till höger. (Det värmer så fint inom mig när de ropas ut i krigsmegafonerna runt om i Lilla P)